♥ EpicFaiil - SWE´s största emo/scene core blogg!

För att lära sig att inte bry sig om elaka kommentarer eller ta åt sig av de elaka saker folk säger om en så måste man vara lite ego. Du måste själv tycka och säga att DU är snygg, söt, rolig, vacker m.m. För om du inte gillar hur du ser ut så kan jag garantera dig att du inte kommer få bra självförtroende. Så jag tänkte tipsa er om hur man får ett bra självförtroende! Läs andra inlägg under kategorin "Självförtroende" om du vill lära dig fler sätt!


Ni måste tillåta er att säga till er själva att ni är söta, hur ni än ser ut. Ni är födda som ni är och det är bara att acceptera och se allt bra med det :D Fokusera på de kroppsdelar du gillar mest med dig själv. T.ex. om du tycker att du har fina ögon och snyggt hår så fokusera mest på det. Säg till dig själv att du är jättevacker med dina ögon och att du får en snygg ansiktsform med hjälp av håret. Tänk POSITIVA saker om dig själv! Var inte rädd för att skriva att du tycker att du är söt i en tröja eller att du tycker att din kropp är snygg m.m.



Något som jag ofta gör är att vända en elak kommentar till något roligt! Eller helt enkelt bevisa att den personen har "rätt". Som jag gjorde i denna video t.ex. Någon anonym sa att jag inte kunde sminka mig, då bevisade jag att den personen hade helt rätt! Jag vände kommentaren till något roligt istället för negativt.


Kan du inte se videon? Klicka HÄR.

Eller en annan sak som folk ibland skriver och det är att dom tycker att jag ser ut som en häst. Det måste nog ha vart det roligaste jag någonsin läst! :D Hästar är jättesöta ju och vem vill inte va en häst lixom?!? Så därför gjorde jag en bild på mig där jag klippte in ett hästhuvud. Och gissa vad?!? Dessa personer hade rätt! Jag ser ju ut som en häst :D Kolla vilken fin brun färg jag har i ansiktet lixom!

Jag satt igår och kollade runt på youtube och hittade denna video.


Jag blev så sjukt rörd utav hans video, var väldigt nära på att börja gråta. Den här killen (jonah) har alltså blivit mobbad i ca 7 år. DET ÄR INTE OKEJ! Ingen ska behöva bli utsatt för något sånt. Jag tycker att han var riktigt stark och modig som vågade berätta det här i en video för flera miljoner människor, det är inte många som vågar göra något sånt. Vissa vågar ju inte ens berätta för sina föräldrar.

Sen så började jag läsa igenom kommentarerna han hade fått och jag blev riktigt arg! Han hade fått väldigt många fina och stöttande kommentarer men de flesta var elaka, till och med brutala. Folk kallade honom bög, idiot, tönt m.m. och vissa sa till och med att han borde gå och ta livet av sig. Hur sjukt är inte det? Här kommer en kille som har varit mobbad nästan hela sitt liv, han står upp från mobbarna och gör en video. Ändå kommer det folk och säger att han är dum i huvudet och inte förtjänar att leva? Fyfan för människor ibland! Hur kan man ens säga något sånt? Folk som aldrig har vart mobbade vet inte hur det känns att faktiskt bli det. Man mår PISS!

Jag har inte direkt blivit mobbad men under en period i 9:an så bråkade jag med ett gäng tjejer. Det startade med jag berättade för min klasskompis om en fjortis som hade kommit fram till mig utan anledning och börjat tjaffsa.  Vi skulle in på toaletterna samtidigt som jag berättade att jag hade sagt "amen jävla fjortis!" till fjortisen jag berättade om. Det var dålig tajming för jag sa det precis när vi kom in till toaletterna och där stod det 2 tjejer som trodde att jag sa till dom. Dom tog illa upp och samlade ihop ett gäng tjejer på 20 pers! HAHA så jävla fegt! Dessa tjejer hoppade på mig och började kalla mig elaka saker, jag bråkade såklart tillbaka. Det här pågick under någon månad bara, men visst det var jobbigt ibland, just att dom var 20 mot mig. Men jag hade ändå jävligt bra självförtroende då. Så jag kan helt klart förstå hur det känns för en person som inte har så bra självförtroende att hela tiden få höra elaka saker och folk som kommer och knuffas och håller på. Till slut orkar man inte stå emot. Därför tycker jag att Jonah är så jävla grym! Att han har lyckats stå ut med det här i ca 7 år! Man borde inte klanka ner på honom för det, man borde berömma honom!

Och vissa säger att videon är fejk. Det tror inte jag. Men om den skulle vara fejk så är den ändå ett grymt bra exempel på hur dåligt personer som är mobbade kan må och hur det påverkar dem.

Under hela mitt liv så har jag haft olika fobier som har gjort det svårare för mig att leva. Det blev bara värre och värre ju äldre jag blev. När jag var ganska liten så fick jag fobin att jag var rädd att det skulle börja brinna. Jag vågade inte sova om nätterna och jag ville alltid att allt skulle vara släckt. På något sätt gick det över av sig självt. Sen så fick jag en fobi för att sätta i halsen vilket ledde till att jag nästan slutade äta, för varje gång jag åt och svalde maten så kändes det som att jag satte i halsen och skulle kvävas. Och detta gällde inte bara mat, utan de gällde allt. Glass, godis, kakor m.m. På nått sätt gick detta också över eftersom jag då istället fick en ny fobi, och det är den jag tänkte skriva om nu. Det här är ett ganska känsligt ämne men jag vet att det finns fler personer där ute som har samma fobi och inte vet hur man ska "bota" det. Jag tänkte i alla fall göra mitt bästa för att berätta hur jag gjorde.

Jag tror att de började när jag gick i 6:an, jag var alltså då 11 eller 12 år. Jag minns inte hur den kom men jag tror att det var efter att min kusin spydde i våran bil (hon är åksjuk). Efter de så fick jag fobin. Det som är jobbigt är ju att må illa och när jag mår illa så vill jag bara fly. Vill bara ta mig hem så fort som möjligt för hemma känner jag mig trygg. Fobin ledde till att jag ofta mådde illa. Jag mådde ju inte illa på riktigt så att jag skulle spy, utan det var ju bara mina tankar som framkallade illamående och så fort jag mådde illa så trodde jag att jag skulle bli magsjuk och spy. Detta ledde till att jag mådde illa i princip varje dag i flera år. Den jobbigaste perioden var i 8:an för då hade den nått max. Jag mådde sällan illa hemma, men när jag gick till skolan, satt på lektion osv så kom illamåendet och då ville jag bara springa hem eller åtminstone vara nära en toalett. Detta ledde till att jag nästan aldrig var i skolan under 8:an. Lyckades jag ta mig till skolan och började må illa så skolkade jag från lektionerna. Jag var livrädd!

Fobin har även lätt till att jag inte vågade åka buss, tåg, bil och de begränsade mig sjukt mycket. Jag ljög för mina kompisar att jag inte kunde hänga med dom till stan eftersom jag inte vågade åka. Och jag mådde jättedåligt av de. Jag ville ju mer än annat att vara med dom och jag kände att jag kom allt längre och längre ifrån dom p.g.a. min fobi. Jag vågade inte heller sova över hos någon, jag vågade inte vara hemma hos någon som jag inte kände ifall jag skulle må illa och då skulle vara pinsamt att springa till toaletten hela tiden. Fobin förstörde för mina förhållanden jag hade. Den jag var tillsammans med var alltid hemma hos mig och sov hos mig för jag vågade aldrig sova hos den personen för tänk om jag skulle börja må illa på natten och inte våga gå på toaletten? Jag vågade inte heller äta ordentligt, för om jag åt mig mätt då började jag må illa och då skulle jag få panikångest och bli rädd. De ledde till att jag nästan aldrig åt i skolan, jag åt ALDRIG tills jag blev mätt, jag gick ner i vikt och mådde sjukt dåligt. Den här fobin jag har begränsade mitt liv sjukt mycket. Det var så nära att jag nästan bara höll mig hemma. De va de enda som kändes bra, hemma va jag trygg.

Jag började söka hjälp rätt tidigt och då gick jag till BUP men jag tyckte inte alls att dom va bra där! Det sög verkligen och jag ville aldrig gå dit. Jag mådde nästan dåligare av att gå dit än att inte göra de. Jag trivdes inte och fick ingen bra hjälp. Så jag ville tillslut inte ha någon hjälp. Det var inte förns jag blev tillsammans med Julia som jag verkligen ville ta tag i detta och bota det. Julia bodde i Eskilstuna så om jag skulle åka till henne skulle jag först vara tvungen att åka buss och tunnelbana i 30 min, sen från Centralen skulle jag ta ett tåg måt Eskilstuna som tog någon timme och sen dessutom därifrån åka hem till henne. På den tiden vågade jag inte ens sätta mig på en buss. Så Julia var så snäll och kom alltid till Sthlm och sov alltid hos mig. Men jag kände att de var orättvist och jag ville ju jättegärna åka till henne och se hur hon bodde och så. Hon hjälpte mig mycke under den tiden faktiskt för hon hade själv haft samma problem fast kanske inte lika kraftigt som jag, så hon förstod mig så som ingen annan gjorde. Hon fick mig faktiskt att våga åka. Jag åkte till henne 2 gånger och det gick riktigt bra faktiskt, även fast jag mådde illa, men jag gjorde ju de för våran skull, jag ville så gärna vara hemma hos henne också. Men sen så gjorde vi slut och jag slutade åka buss och sånt för då hade jag ingen "mening" med att göra det, tänkte jag då. Men jag sökte hjälp ännu en gång, den här gången gick jag på KBT (kognitiv beteendeterapi) där jag fick prata om mina tankar och även utsätta mig för de jag tyckte var jobbigt. Först fick jag börja med att skriva upp varje gång jag mådde illa. Vart jag befann mig när jag mådde illa, vad jag tänkte på, vad jag gjorde när jag mådde illa och hur jag gjorde för att lösa det. Och det hjälpte mig att förstå varför och när jag mådde illa. Och sen när jag hade förstått vad det var som fick mig att må illa så kunde jag ta steget närmare. Nu skulle jag utsätta mig för de jag tyckte var jobbigt.

Jag började med skolan. Om jag började må illa i klassrummet så brukade jag alltid ta mina saker och gå hem eller springa in på toaletterna och sitta där tills illamåendet gått över. Men nu när jag skulle utsätta mig för de jag tyckte var jobbigt så var jag tvungen att stanna kvar i klassrummet även fast jag mådde dåligt. Detta var såklart sjukt jobbigt och jag fick panik, men jag lyckades ändå sitta kvar. Och ju mer jag stannade kvar när jag mådde dåligt desto minde illa mådde jag på lektionerna. Tillslut blev jag inte så rädd när jag satt på lektionerna och kunde konsentrera mig på arbetet även fast jag mådde dåligt, jag lärde mig att det inte var farligt. Sen gjorde jag samma sak med buss, tåg, bil osv. Jag började med att sätta mig på bussen för att åka till sickla. Jag började med korta sträckor för att lära mig att inte gå av så fort jag mådde dåligt. Jag övade och övade och tillslut hade jag inga problem med att åka buss. Jag övade på att utsätta mig för allt de jag tyckte vad jobbigt och lärde mig att det faktiskt inte var så farligt att åka buss, de var inte så farligt att stanna kvar på lektionerna när jag mådde dåligt. Med hjälp av detta så blev mitt liv inte så begränsat som det var innan.

Idag har jag inga större problem med fobin, jag har kvar den men jag har lärt mig att hantera den. Idag har jag inga som helst problem med att åka buss, bil, t-bana, gå till skolan, äta eller något sånt. Jag mår nästan aldrig illa nu för tiden och när jag väl mår illa så tar jag det lugnt, andas och tänker på att det bara är mina tankar som spökar igen. Jag gick från ett liv där jag för det mesta höll mig hemma och inte vågade göra någonting, till ett liv där jag vågar göra allt som jag inte vågade förut! Det tar tid, men det går att lösa! Det gäller bara att man kämpar och verkligen vill göra någonting åt det.

Nu tänkte jag faktiskt ta upp en sak och diskutera om som jag faktiskt stör mig jävligt mycket på. Igår när jag gick på stan så gick 2 tjejer förbi mig. Sen la jag märke till att dom kom tillbaka. Och när dom gick förbi mig andra gången så sa en av dem "Ååå EpicFaiil, du är så jävla barnslig i dina videos!" och sen så sprang dom där i från.

Först och främst vill jag bara säga till er två tjejer att det var riktigt omoget av er att springa iväg sådär efter. Jag har inget emot att ni sa det där till mig, ni får ju tycka precis vad ni vill om mig, men att ni inte vågar stå för det och ta en diskusion med mig om det är bara fegt! Ni sprang iväg som ett par barnungar. Vem är det som är barnslig egentligen? ;)

Sen så det här med att jag är "barnslig" i mina videos har jag fått höra förut, men vet ni vad? Jag lever i nuet. Jag tror inte att ni har förstått att jag gör dessa såkallade "barnsliga" videos för att underhålla er, för att många av er tycker att dom är riktigt roliga. Dessutom älskar jag att göra dessa videos och kunna få er glada och kunna skratta! Och att jag är barnslig, men kom igen! Jag passar på när jag ändå är ung. Jag menar, hur skulle de se ut om jag gjorde mina videos när jag är 30 bast? T.ex. det här med att jag käkade mjöl på plattan. Om en 30 åring skulle göra det tror jag knappast att det hade vart speciellt många som hade uppskattat det. Jag tror att fler personer hade trott att den 30 åringen skulle ha någon sorts psykisk sjukdom, och så skulle polisen säkert komma fram och fråga vad man håller på med. Jag menar, hur många av er har sett en 30 åring gå runt på stan och käka mjöl ur en mjölpåse? Förresten så skulle jag inte ta med mig en mjölpåse och sätta mig och äta på stan om jag inte hade filmat allt. Jag älskar att äta mjöl, jag tycker att det är gott. Men jag skulle nog aldrig ta med mig mjölpåsen till stan bara för att jag gillar att äta det, om det inte är till en rolig video. Så konstig är jag faktiskt inte ;) Men folk som inte läser min blogg undrar nog vad jag är för en konstig person som sitter och käkar mjöl direkt ur en mjölpåse ;) haha

Men jag tycker i alla fall att man faktiskt ska passa på att leva i nuet. Passa på innan ni kommer in i vuxenlivet och måste bli seriösa och allvarliga personer. Skulle jag bete mig så som jag gör nu som vuxen, då tror jag att många hade tyckt att jag var konstig, om jag inte blir någon känd komiker eller så förståss. Så lev i nuet förfan! Jag är så här galen och flummig just nu, jag kanske inte är det när jag blir äldre? Så varför slösa bort sin roliga tid på att inte vara sig själv? För jag är en jävligt flummig och glad person, ni kan inte ändra på det :D Och om ni stör er så mycket på mina "barnliga" videos, kolla inte på dom då? Hur svårt kan de vara liksom?

Det tråkiga med internet är att vem som helst kan vara anonym. Vilket leder till att personer skriver elaka saker om/till andra utan att bevisa vem man är. Det är FEGT. Som bloggare får man ju ta en hel del elaka kommentarer om dagen. Någon anonym person kommenterade min blogg för ett långt tag sedan där han eller hon skrev: "Om du är bloggare får du faktiskt stå ut med att få elaka kommentarer. Du behöver inte radera dom för det är fegt. Låt oss stå för vad vi tycker". Först och främst så ja, jag är en bloggare och jag antar väl att jag måste stå ut med elaka kommentarer. Men bara för att jag är en bloggare betyder det inte att man ska skriva elaka saker? Om du vill säga till mig att jag är ful, barnslig, tjock m.m. då gör du det INTE anonym. Då är det du som är feg. Anledning till att jag raderar de flesta elaka kommentarer är för att ni är så grymt barnsliga som skriver det anonymt. Om ni lämnar e-postadress eller länk till din blogg, då sparar jag kommentarer och svara sedan på den. Ni får tycka vad ni vill om mig, absolut. Men att kommentera det anonym bevisar bara hur omogna ni är.

Hur står jag ut med alla dessa elaka kommentarer varje dag? Hur står jag ut med att läsa dåliga och taskiga saker som skrivs om mig på internet? I början när jag bloggade var det riktigt jobbigt. Jag tog åt mig och mådde dåligt utav det. Men mitt självförtroende har bättrats som fan genom åren. Varför ska jag ta åt mig utav kommentarer från personer som inte ens vågar säga vilka de är. Det får mig att tycka synd om dom. Bakom alla dessa anonyma kommentarer sitter det personer med asdåligt självförtroende, som mår dåligt på något sätt eller är avundsjuka. De känner att de måste kränka mig för att må bättre. Jag tycker synd om er. Det är ni som egentligen borde träna upp erat självförtroende. Jag får ca 40-60 jättegulliga kommentarer om dagen där folk skriver att jag är söt, snygg, rolig, att min blogg är bra, att jag är en bra förebild o.s.v. Så varför ska jag bry mig om de elaka kommentarerna när 90% av kommentarerna är något positivt om mig.

Det tråkiga är ju att om man t.ex. får 10 positiva kommentarer där folk säger att du är söt o.s.v. men så får du 1 elak kommentar där personen säger att du är ful. EN ENDA ELAK KOMMENTAR av alla dessa 10 positiva. Ändå tar man illa upp av just den kommentaren. Man glömmer helt bort de positiva kommentarerna och lägger ner sin tid på att må dåligt av den enda elaka kommentaren. Det är det här ni måste ändra på. Ni måste ändra erat sätt att tänka. Fokusera på de positiva kommentarerna istället! Du ska inte låta en anonym jävel få dig att må dåligt, eller hur? Du är så mycket bättre! Låt den där personen få tycka att du är ful, det finns ändå mer än dubbelt så många som tycker att du är söt. Den där personen blir inte snyggare bara för att han skriver att du är ful. Ingen är ful. När jag får elaka kommentarer så bryr jag mig inte om dem längre. Jag tycker att det är onödigt att lägga ner sin energi på att ta illa upp av de negativa kommentarerna. Vänd kommentaren bort från dig. Tänk: "Är den personen så mycket bättre själv som sitter bakom en datorskärm och är anonym. Som inte ens vågar stå för vad han tycker?" Det är skillnad om man är anonym eller inte. Lämnar personen sin mail eller någon sorts identifikation om vem han är så kan man ju faktiskt se vem som skrev kommentaren och även kunna "försvara" sig själv.

Grejen är alltså att helt enkelt ignorera dessa kommentarer och fokusera på de positiva sakerna som sägs om dig. Det är svårt i början men sen blir det lättare. Det är deras problem om dom tycker att du är ful, inte ditt! Det du ska göra är att tänka positivt om dig själv och fokusera på de fina saker personer säger om dig. Så nu vill jag att ni ska göra en sak:

Håller inte ni med? Jag har vart så jävla glad den senaste tiden :D Övningskörningen har gått sjukt bra, skolan går asbra och jag ligger inte efter, jag träffar mina kompisar ofta och har roliga helger. Det är mysigt med hösten även om det är lite kallt ibland. Alltså allt är så bra just nu :D Jag har alltid tyckt att det är härligt att leva, även när man har haft sina depp-perioder. Man får tänka att saker kommer att bli bra även om de kanske inte är bra just nu. Jag menar, när jag och Calle gjorde slut så mådde jag så dåligt och var ledsen hela tiden. Jag trodde att jag aldrig skulle må bra igen. Men kolla på mig idag. Jag är fan gladare nu än vad jag var när jag var tillsammans med Calle. Jag är sällan orolig och ledsen, vilket jag var under nästan hela mitt och Calles förhållande. Idag känner jag att det är skönt att vi inte är tillsammans. Jag kände mig så instängd och osäker ibland med honom. Jag vet idag att jag kommer att hitta kärleken igen, men jag är inte så säker på om jag vill bli tillsammans med någon nu. Det är rätt skönt att vara singel. Slippa vara orolig över att partnern är otrogen, kunna gå på fester, flirta med folk och träffa sina kompisar. Jag gillar att vara singel.

Varför ska man må dåligt för? Det tar bara upp en massa tid. Tid som man kan utnyttja på ett bättre sätt. Jag brukar göra så gott jag kan för att alltid vara glad. Visst ibland har man sina stunder och man kan ju inte alltid vara glad. Men jag tycker inte att man ska trycka ner sig själv ännu lägre bara för att man mår dåligt. Som att t.ex. sluta äta, bara ligga hemma i sängen, inte gå till skolan osv. Skit i att du mår dåligt eller försök att lösa det. Tänk på framtiden. Det kommer att lösa sig på något sätt. Du mår dåligt just nu, men de betyder inte att du kommer må dåligt för alltid.

Haha Emelie laddade upp en massa gamla bilder på oss :D Kolla va liten jag är! Tror att jag var 11 år där? Ser ni min hårfärg? Det är min naturliga hårfärg! Visst var jag söt? :D

Jag är så trött på allt snack om att banta och gå ner i vikt genom att käka barnmat, inte äta alls eller bara dricka citronvatten osv. För det första, VARFÖR banta? Jag tycker att man borde vara nöjd med sig själv och sin kropp. Sen kan jag ju förstå om man är jätteöverviktigt så att det är farligt för hälsan att man vill gå ner. Då tycker jag det är helt okej eftersom man gör någonting bra för kroppen då. MEN då tycker jag att man ska gå ner i vikt på rätt sätt, genom att äta rätt mat och träna mycket och INTE sluta äta. Jag tycker det är synd att det finns så unga tjejer som redan är smala som ändå håller på att banta. Jag tycker det är sjukt hur mycket en människa faktiskt kan påverkas av media eller av andra personer. Jag menar när kissie körde igång med barnmatsdieten var det sjukt många tjejer som började med den också. Det är helt sjukt att SMALA tjejer vill bli ännu smalare. Var nödja med eran kropp! Jag är nöjd med min kropp MEN jag skulle jättegärna vilja GÅ UPP några kilo. Jag tycker lite att jag är för smal. Men jag har svårt att gå upp i vikt, jag kämpar jättemycket med det och hoppas på att se resultat någon gång.

Sen så fick jag 2 kommentarer för ett tag sedan, från anonyma personer ofc, vad annars? ;)

Då undrar jag hur ni 2 personer då kommer att reagera åt denna video...

Jag blir så trött på allt tjat om att man ska ha stora bröst. Stora bröst är sexigt, tjejer ska ha stora bröst. NEJ så är det inte alls! Jag ser inget fint i att ha stora bröst om dom inte är naturliga! Jag tycker att det är så synd att smala tjejer opererar in större bröst så att det ser helt fejk ut. Jag tycker inte att det är snyggt någonstans. Jag tycker att det är så synd att det har blivit så här. Att tjejer känner att dom måste ha stora bröst för att bli omtyckta.

Bröst består utav FETT. Vill ni ha större bröst får ni se till att gå upp i vikt. Smala tjejer har små bröst, tjejer som har lite mer fett på kroppen har större bröst. Sen så finns det såklart undantag då det finns smala tjejer med naturligt stora bröst och tvärt om. Men jag tycker synd om de tjejerna eftersom dom är smala och har stora bröst får dom ryggproblem. Hur kul är det?

Små bröst på en smal tjej är hur sexigt som helst! Stora bröst på en kraftig tjej är också snyggt! Jag tycker att vi tjejer inte borde ha komplex över våra bröst. Jag personligen älskar små bröst. Det är fint. Varför vill man välja att se fejk ut? Vi tror att alla killar gillar stora bröst. Så är det inte. Det finns hur många killar som helst som föredrar små bröst framför stora. Så tro inte att du måste ha stora bröst för att få killar att gilla dig.


Vad anser ni om detta?

Svarar på några kommentarer här på bloggen eftersom jag inte kan svara på något annat sätt


Sandra: Tack så mycket! Det är klart som fan att det gjorde ont. Jag litade ju på de han hade sagt. Jag fick panik när jag insåg vad han hade gjort. Jag kunde inte andas, skakade, låg och skrek och trodde verkligen att jag skulle dö. Jag hade så ont. Men när jag hade gråtit klart så insåg jag en sak. Jag behöver inte honom efter allt han har gjort. Han är inte värd mig. Att han kan gå vidare så fort och ***** med en annan tjej inte ens 1 vecka efter att han gjorde slut fick mig att inse hur mycket han har ljugit för mig. Han var nog inte ens kär i mig. Allt detta fick mig så arg så att jag skiter i honom nu. Han är inte värd mina tårar. Det gäller att gå vidare, jag är glad nu. Inte världens lyckligaste men jag är glad. Jag hatar honom inte, jag hatar inte människor. Men jag kommer aldrig förlåta det han gjorde, aldrig.

Emy: Jag kan säga så här att jag är långt i från att ha gått vidare, men jag är på god väg. Jag är arg på honom, det gör allt lättare. Ni anar inte hur arg jag är. Men det känns skönt att vara singel. Under förhållanden så tänker jag inte ens på andra killar eller tjejer, dom existerar inte för mig. Men nu, god damn! Jag ser snygga killar och tjejer överallt! Haha det är 2 killar som sommarjobbar i mitt trapphus. Jag gick över till mamma för att hämta saker och så stod dom och städade där. 2 snygga killar i arbetsbyxor och med tatueringar och muskler :3 Så snygga! Mitt tips till dig är att försöka glömma honom (eller henne), träffa andra killar/tjejer. Du behöver inte träffa andra killar/tjejer för att vara ute efter ett nytt förhållade men jag lovar dig att det känns bättre att umgås med andra killar/tjejer efter att det har tagit slut.

Elvira: Asså i början var jag livrädd över att mina kompisar skulle hata mig eller att dom skulle försvinna, så jag sa att jag hade slagit vad med en kompis om att jag skulle vara emo i 1 vecka. HAHA och sen så fortsatte det i veckor efter. Så dom fattade nog att det inte var sant. Men det är klart att det var jobbigt i början. Blev dessutom retad för det och blev kallad "jävla emo" hela tiden. Men jag brydde mig inte. Jag ville ha emo-stilen och ingen skulle få ändra på det. Och så blev det :)

Ida: Jag skulle ha bokat tid i söndags med dom hade inte öppet då :( Hade kollat fel tider. Men jag ska dit idag och beställa en tid :D Tänker inte avslöja för mycket :D

Det kan vara svårt ibland att inte bry sig om vad folk säger om en. Vissa har bättre självförtroende än andra. Men även vi som har bra självförtroende kan ha våra dagar då vi faktiskt tar åt oss. Det jag brukar göra då är att skriva ner ALLT på ett papper. Jag skriver vad personen har sagt, kommenterat eller skrivit om mig. Allt negativt hamnar på pappret. Sedan kommer det roliga! Du ska på vilket sätt du vill förstöra detta elaka papper. Jag brukar gå den roliga vägen och elda upp det :D Men var försiktig med elden! Stå nära en vattenkran eller dusch. Annars kan man alltid riva sönder pappret i 148412547 bitar, käka upp det eller hitta på något annat! Det som är mening är i alla fall att pappret ska gå sönder. Du eldar (eller annat alternativ) upp pappret med de elaka sakerna på, dom ska försvinna. När pappret är sönder så mår man mycket bättre. Man har förstört och tagit bort det negativa som fanns. För mig och många andra funkar detta, det skadar aldrig att testa! :)

För att få ett bra självförtroende och inte bry sig om vad andra säger om/till en så måste man först börja med att bli nöjd med sig själv. Om man inte är nöjd med sig själv så är det sjukt svårt att inte bry sig om vad andra säger om en.  Så till att börja med måste du acceptera hur du ser ut. Det finns inte mycket du kan göra åt saken. Du är som du är och du måste vara nöjd med det.

Jag t.ex. hatar/hatade mina fräknar. Jag tycker att det är jättefult och hatar/hatade dom verkligen. Men jag har lärt mig att acceptera att jag har dom. Jag menar jag kan ju inte ta bort dom på något sätt. Dom kommer alltid att finnas där, det är bara att acceptera det. Jag kan ju täcka över dom en aning med smink men man kommer alltid att kunna se dom. Jag stod länge och kollade mig i spegeln. Jag har alltid tyckt att jag är söt, men att fräknarna förstörde allt. Jag ställde mig och kollade mig i spegeln flera gånger och tillslut insåg jag hur fint det faktiskt är med fräknar. Oavsett om jag har fräknar eller inte så är jag fin. Jag ogillade mina ögon förut också för att jag tyckte dom var för små. Men det kunde jag ju ändra på. Om jag sminkade mig på ett speciellt sätt så såg mina ögon större ut. Och då lärde jag mig även att tycka att små ögon var fint också. Jag kan idag gå utan smink utan att behöva skämmas över att mina ögon inte är lika stora och fina som andras. Det kunde jag inte göra för något år sedan. Jag skämdes till och med att vara osminkad hemma när det bara var familjen hemma. Dom har ju ändå sett mig osminkad typ hela tiden. Men jag började acceptera mig själv.

Vissa saker går ju faktiskt att ändra på om man verkligen mår dåligt av det. Man kan sminka sig om det är något man vill täcka över eller om man vill ha större/mindre ögon m.m. Man kan färga håret i olika färger om man absolut inte är nöjd med sin hårfärg. Du kan klippa en ny frisyr som kanske passar din huvudform bättre. Det finns alltså saker man kan ändra på. Men främst av allt ska ni acceptera hur ni ser ut oavsett vad det är ni inte är så nöjda med. Om du tycker att du är söt/fin/snygg/sexig, då kommer du inte bry dig om vad andra säger. Säger någon att du är ful då är det första du tänker ”Nej jag är inte ful, jag tycker inte att jag är ful då är jag inte det. Det är vad JAG tycker som räknas”. INGEN ska trycka ner dig. Jag kan lova er att när ni har kommit till det stadiet då ni har accepterat hur ni ser ut, då kommer ni skratta åt alla elaka saker folk säger om er. För ni vet att det INTE är sant. Det är vad DU tycker som spelar roll. Om du tycker att du är söt, då är du det! Man ska inte låta andra försöka förstöra bara för att dom själva har jävligt dåligt självförtroende. Det är dom som behöver hjälp. Dom tror att dom mår bättre över att klanka ner på andra, men dom mår egentligen bara sämre.

Ställ dig framför spegeln och kolla på dig själv. Säg för dig själv inne i huvudet att du är vacker, samtidigt som du kollar dig själv i ögonen. Tänk på de saker du är mest nöjd med dig själv. Kanske dina ögon? Din kropp? Ditt hår? Allt du kommer på som du tycker är fint med dig själv. Fokusera på det. Sen finns det ju alltid något som man är onöjd med, det är så med alla. Men tänk då. Du är född så, du kan inte göra något åt det. Försök att de det fina i det hela. Skit i om du tycker att din näsa är för stor, skit i om du tycker du har ful ögonfärg. Du är fin hur du än ser ut.

Det är precis så här jag har gjort för att få bra självförtroende. Jag älskar hur jag ser ut och bryr mig inte ett skit om vad folk säger om mig. Ni kan tycka att jag är ful, har för små ögon, ser ut som en alien. Vad som helst, men JAG vet att jag inte är något av det. Det får mig att börja skratta, tycka synd om er människor som skriver elaka saker för att må bättre. Ni mår inte bättre av det. Gör istället de jag har skrivit om i detta inlägg, för det är DÅ ni kommer att må bra.